Tillbaka till rötterna mot framtiden – Gemenskap
Fredag igen och dags för fjärde temat under serien ”Tillbaka till rötterna mot framtiden”. Denna gång lyfts ett viktigt värde som på ett eller annat sätt alltid funnits närvarande i olika utsträckningar, gemenskap.
Övriga delar från tidigare fredagar hittas här:
Del 1 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Del 2 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning
Del 3 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro
Friidrott och triathlon som primärt är de idrotter vår verksamhet består utav är båda individuella idrotter där individen står mer i fokus än i en lagidrott. En del älskar att kunna styra prestationen själv utan att vara beroende av andra medan somliga föredrar att vara en del av ett team och dra nytta av varandras styrkor. I en individuell idrott kan det tänkas att det är lätt att känna sig ensam då och då även om man ingår i en stark träningsgrupp. En aktiv som tävlar kan inte direkt luta sig tillbaka mot att någon annan ska göra jobbet utan det är en ständig mental kamp mot sig själv att orka farten, hoppa över höga ribban, kasta längre, klara cykelbacken osv. Detta gäller även till viss del under träning där strävan efter att vilja bli bättre än sitt tidigare jag ofta är närvarande. För att trivas i en sådan miljö och samtidigt se möjligheter framför hinder är det viktigt att det därför finns en stark känsla av klubbtillhörighet, laganda och gemenskap som gör resan så mycket mer givande och rolig.
En starkare gemenskap och känsla av tillhörighet skapar trots individuell idrott ett form av lag i varje träningsgrupp, som på ett eller annat sätt står enade bakom vår sköld och våra färger för att göra bland det viktigaste du kan göra i en idrottsförening, stötta och heja på en lagkamrat, som tillsammans bidrar till en bättre klubb. Historiskt kan vi nog bara föreställa oss hur många vänskapsband som har skapats genom klubben sedan vi grundades 1939. Förmodligen har de flesta som läser detta inlägg och idrottat i föreningen någon vänskap som började här som än idag består. Idrotten är en fin mötesplats där både hälsa och vänskap får chans att utvecklas!
Heleneholms IF beskrivs ofta både ute och inifrån som en familjär välkommande idrottsförening som tar hand om varandra och alla blir sedda oavsett prestation. Vi är i grunden en breddförening snarare än fokus på elit. Bredden mot toppen var länge en känd slogan som föreningen utgick ifrån som inte används idag men på ett fint sätt ändå beskriver idealen som styrt en gång i tiden och värden som än idag naturligt lever kvar i vår förening. Även om vi är och har varit en stor förening har vi nästan alltid haft nära band mellan våra olika grupper och tränare, vilket är en av föreningens främsta styrkor. Detta var en av fördelarna vi drog nytta av när vi 2016–2017 började bygga om vår verksamhet från grunden igen som vi nämnde i förra veckans inslag. Även om många aktiva försvann fanns tränarstommen kvar och vi började samarbeta närmre för att bygga upp enklare broar mellan grupperna. En välkommande miljö där det finns en röd tråd skapar ett klimat av trygghet, glädje, utveckling och gemenskap som tillsammans stärker klubbidentiteten och vänskapsband. Sportsligt når vi bättre, gruppmässigt blir vi en starkare ”familj” och som också stärker den sociala individen. På bidrar det ofta till att verksamheten växer, vilket nu är fallet. Likadant går det åt andra hållet, en svag gemenskap gör naturligt att verksamheten snabbt krymper.
Denna gång vill vi lyfta ett trevligt exempel på en tradition som skapats senaste åren bland triathleterna på hur gemenskap stärkts i föreningen i en av de mest extrema individuella prestationerna som en triathlet kan göra, nämligen Ironman (simma ca 3,86 km, cykla ca 18 km & springa ett marathon). Under sommarhalvåret brukar det arrangeras två triathlon tävlingar i Danmark, en halv Ironman i Helsingör och en full Ironman i Köpenhamn i slutet av augusti där flertalet aktiva brukar delta. Även om den aktiva länge kämpar ensam mot sig själv mot långa distanserna är dem aldrig indirekt ensamma. Varje år tar sig flertalet klubbmedlemmar över för att agera hejarklack och stötta sina klubbkamrater att ta sig över mållinjen, inte för att det finns någon i klubben som säger det utan för att de vill och det om något beskriver fint vilken gemenskap det finns inom idrotten generellt och även i vår förening. Här finns även inslag utanför idrotten där ett större gäng samlas någon gång per år för en bryggpizza efter att ha simmat tillsammans.
Vi ser att liknande exempel i andra delar av verksamheten som växer sig starkare i takt med att verksamheten växer. Klubbkompisar är med stor sannolikhet den största faktorn för att aktiva väljer att stanna kvar i föreningen och också en viktig del för att på sikt nå sportsliga framgångar. En kultur att bygga vidare och vidareutveckla på där nog också finns mycket att lära från de stora lagidrotterna gällande hur supporterkultur/gemenskap kan utvecklas som kommit en bra bit längre på denna punkt.
Hur framtiden ser ut att svårt att säga om. Idag är det lättare att skapa lösare nätverk och gemenskap via olika sociala plattformar vilket kan ha både för- och nackdelar. Kommunikationen blir mer direkt och sannolikt än mer på gruppnivå snarare än klubbnivå och därtill ner på aktivnivå. Finns det en god struktur går det att utnyttja men viss fara kan också finnas på klubbnivå.
Även om det är kul när verksamheten växer finns det alltid en fara med att växa för snabbt. Det är viktigt att vi fortsatt kan bibehålla och förädla de värden som byggt upp vår förening och inte sväva iväg eller tappa kontrollen framöver. I slutändan skapas och utvecklas större övergripande gemenskap främst genom engagemang och inbjudande till delaktighet bland alla styrande nivåer (styrelse, kansli, ledare, föräldrar och aktiva). Det är på så sätt viktigt att det finns en övergripande röd tråd, ett öppet klimat och fortsatt djupt samarbete i och mellan grupperna om vi ska fortsätta vara det Heleneholm som vi historiskt varit.
