Heleneholms IF

Tillbaka till röttterna mot framtiden – Ledare

Vanligtvis en fredag men denna gången blev det en lördag och vi fortsätter blicka tillbaka lite på historien och ämnen knutna till vår verksamhet.

Du hittar alla tidigare inslag nedan:
Del 1 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Del 2 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning
Del 3 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro
Del 4 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Gemenskap

Dagens reportage handlar om en av de viktigaste funktionerna i en förening, som är väldigt lätt att beskriva betydelsen av men ändå är lite svårfångad att beskriva på ett historiskt rättvist sätt, det handlar om personer som drar föreningen eller en grupp framåt, är ansiktet utåt för vår aktiva verksamhet och skapar förutsättningar för utveckling i alla dess former, nämligen ledarna. Vad vore en idrottsförening utan sina ledare? Förmodligen enbart ett löst träningsgäng. Förhoppningsvis har alla nuvarande aktiva eller tidigare aktiva i föreningen haft en ledare som dem sett upp till. Den eller dem som funnits där, lagt ner tiden på en och underlättat idrottandet.

Vad som kännetecknar en ledare kan beskrivas på flertalet olika sätt och fylla olika funktioner beroende på situation. Naturligt att tänka är att en ledare är den som planerar och leder träningar för en träningsgrupp och driver riktningen framåt för de aktiva. En god ledare är en förebild som ser alla aktiva och finns där för att stödja. En annan form av ledare kan vara den som leder den operativa verksamheten som en person i styrelsen eller annat förtroende uppdrag. I föreningen och i grupperna kan det också tänkas finnas en del informella ledare, dessa har inget formellt ansvar men kan ändå vara en viktig brygga i verksamheten, t.ex. kan detta vara en aktiv som en ledare kan vända sig till lite extra för att känna av stämningen i en grupp, föräldrar som kan bistå/underlätta ett träningspass m.m. Oavsett plats fyller en ledare en viktig plats och innefattar ett högt förtroendekapital som ej bör missbrukas.

I Heleneholms IF har det funnits starka ledare i någon form ända sedan föreningen grundades 1939, annars skulle inte föreningen överlevt alla dessa år. Som vi beskrivit i tidigare avsnitt grundades klubben genom en utbrytning från dagens fotbollsförening Kulladals FF 1939 av b.la Hilding Nilsson, Stig Nilsson Heleneholms första ordförande, Folke Hansson, Sven Rosberg, Olof Mårtensson och Knut Mårtensson. Kort därefter anslöt Sigge Bennhagen som avgörande person. Dessa skapade förutsättningar för andra ledare som tog efter och fortsatte att utveckla föreningen vidare både sportsligt och organisatoriskt. Vi har genom åren genomgått både framgångsrika och tyngre år men gemensamt är att alla ledare på ett eller annat sätt haft en stor betydelse, tagit föreningen vidare och fostrat flera generationer av idrottsutövare på ett imponerande sätt. Vid framgångar har klubben haft en stor verksamhet med flertalet ledare och vid tyngre år har på sätt och vis ledarna behövt ta än mer ansvar och lägga ytterligare engagemang för att vända på trenden.

I denna text väljer vi att hoppa över att skriva ut några namn på alla betydelsefulla vi haft genom historien ledare (förutom grundarna), då det dels skulle bli väldigt många över flera generationer vi har haft verksamhet, dels för att vi inte vill riskera att missa någon samt att denna punkt är högst personlig beroende på när man varit aktiv. Vi väljer i stället att hylla alla ledare som gjort en insats genom åren större som mindre med detta inslag.

I modern tid hörs det ofta om att det saknas ledare inom idrotten, att få vill engagera sig med risk för att binda sig m.m. vilket i grunden är förståeligt men ändå lite tråkigt, vi alla har säkert en liten stund vi kan bevara till någon annan. Att leda en grupp idrottsutövare är en häftig resa som ger väldigt mycket energi och glädje tillbaka som fler borde våga prova. Vi som förening kan säkert modernisera vissa delar av vad ett ledarskap innebär och underlätta för personer att engagera sig på sitt sätt, för i en idrottsförening finns många olika tillvägagångsätt där varje bit är viktigt, det behöver inte enbart vara att ansvara för själva träningen!
 
I vår förening har ledarbehovet gått lite i vågor under senaste åren. Triathlon har haft en del olika simtränare senaste åren men det har ofta funnits en stabilitet och grund att bygga vidare utifrån där nya krafter varit redo att ta över när någon valt att gå vidare. I cykling har det varit något tuffare men det beror också på att många strävar efter olika mål med sin cykling som därmed lätt blir uppdelad och kan därför bli lite spretig att leda.

I våra löpargrupper på tisdagar och torsdagar finns det sedan länge en stor stabilitet i själva träningen dock har ledarskapet förändrats lite på senare år p.g.a. diverse bortgångar. Under detta år har ledarna utvecklat ett nytt koncept för att locka en större målgrupp där olika pass kan väljas. För att fortsätta utvecklingen och kunna ge optimala förutsättningar hade det varit bra att få in någon ledare till.

Inom friidrotten finns sedan länge en stabil kärna av ledare som varit på plats under flertalet år och kan föreningen utantill. Detta har under senaste åren i takt med att verksamheten åter växt spetsas med flertalet nya duktiga ledare. Vi har också väldigt många yngre potentiella ledare som fostrats i klubben sedan de var små som skulle kunna bli riktigt bra ledare på sikt, dessa dock behöver dessa något år till innan dem är redo för uppdraget. För att få en bra kombination mellan unga som kan friidrotten och äldre som kan pedagogiken och överblickande syn hade det varit kul att få in fler äldre/föräldrar.

På organisationsnivå har en del förändringar skett senaste åren där vi försökt modernisera föreningen. I takt med att vi gjorde en sammanslagning mellan sektionerna har antalet styrelsemedlemmar minskat drastiskt, där vissa personer i stället kunnat lägga sitt ”ledarskap” för att utveckla andra delar i verksamheten. Vad undertecknad känner till var det först i år som föreningen någonsin fick en kvinnlig ordförande för huvudföreningen vilket får ses som ett underbetyg för tidigare generationer, likt idrottsrörelsen historiskt har större posterna innehavts till största del av män.

Oavsett generation har ledarna alltid haft stor betydelse och vi hoppas det blir så även framöver. Våra ledare betyder enormt mycket och vi kan inte nog poängtera vilken otroligt viktig funktion dessa har för att vår verksamhet ska rulla på för att fostra nya generationer.

Fin avrundning på tävlingssäsongen i kast

Igår avslutades friidrottssäsongen 2023 på kastplanen där nya kastgrenar provades för en del, ledare ställde upp och många unga fick avrunda säsongen med fina PB. Stort tack till Jonas Forsberg för fin kasttävling som vanligt och tack till föräldrar som hjälpte till att underlätta och stötta!
I år har kastandet fått ett rejält lyft bland våra yngre.

Vi har numera flertalet unga som tävlar frekvent i kast och utvecklingen har varit intressant att följa från tidigt i våras fram tills nu. Vi har fått en miljö där aktiva inspireras av varandra och vill vara en del av sammanhanget även om det inte är deras just nu favoritgrenar. Vi ledare beundrar att våra aktiva vågar ”kasta sig ut” och prova nya grenar eller köra grenar som dem normalt inte brukar tävlar i, ibland efter lite fundering och övertalan. Detta är en fin egenskap som vi värdesätter högt, modigt gäng!
Inför tävlingen utmanade vi ledare vår yngsta målgrupp där alla metrar slogs ihop till en gemensam pott. Skulle de aktiva vinna fick vi fixa fram något trevligt pris.

Längst ner i detta inlägg kommer resultatet i denna tävling i tävlingen men först en enklare sammanställning på alla fina prestationer!

Smilla K – drog till med två nya snygga PB i kula och diskus. I diskus ökade hon med ca 3 meter till 23.15 och i kula där hon tyvärr aldrig fick chansen under Götalandsmästerskapen visade hon att formen från Lund fanns kvar och ökade PB med ytterligare 10cm till 9.36. Smilla ställde även om i spjut och tog viktiga metrar för ungdomarna med 12.80.

”Adi” (Adrianna) – började dagen med att slå till med ett rejält PB i kula med första gången på exakt 7 meter. I släggan som Adi började med i slutet av sommaren ville det sig inte riktigt denna dag och hon var lagom frustrerad efteråt. Nästa säsong kommer dock bli super efter en lång inomhussäsong! Att kommit så långt i utvecklingen i en svår gren på så kort tid är imponerande!

Hedvig G – Har inte kastgrenarna som sina favoritgrenar men ställer ändå upp och gjorde en insats för laget även om inte spjutkastet gick riktigt som hon hoppats (12.32). Hedvig har nyligen börjat träna spjut så det finns snabbt flera meter att hämta inför nästa säsong om hon väljer att fortsätta träna spjut i vinter.

Filippa P O – som förra veckan drog till med nytt klubbrekord i F12 slägga ökade på klubbrekordet ytterligare igår där hon ökade med dryga en meter till, 29.49. Stort grattis! Filippa provade även grenarna kula och diskus där det blev ett nytt PB i kula med 6.56 och för första gången en tävling i diskus med 15.20, skoj!

Noor W – som egentligen inte helt gillar alla kastgrenar utom slägga var till en början lite tjurig men var vid slutet av dagen ensam av de aktiva att köra alla kastgrenarna (extra stjärna till henne). Det blev debut i diskus och spjut samt ”comeback” i för henne ”hatgrenen” kula efter flera års frånvaro 😉. Det blev på så sätt tre naturliga PB med 13.37 i diskus 12,23 i spjut och 6.35 i kula. När det var dags för nya favorit kastgrenen slägga sken hon upp som en sol och slog till med nytt PB även här med ca 1 meter på 23.68 trots att hon bara hann med två kast.

Vilmer O – Har haft en fin utveckling i kastgrenarna där diskus och kula är huvudfokuset. Han började kula med att för första gången köra över 6 meter och gjorde sedan detta fem gånger i tävlingen. Ett nytt snyggt PB på 6.64 att ta med inomhus. I diskus som utvecklingen gått spikrakt uppåt i senaste veckorna på träning blev det än mer imponerande där nya PB:et ökade med dryga 5 meter till 25.17. Fin utveckling som visar att träning och tålamod ger resultat.

Oskar C – Som inte heller han kanske har kastgrenarna som favorit kom ändå hit direkt efter en fotbollsmatch och satte av bara farten ett nytt rejält PB i kula med 7.24 och första gången över 7 meter. I spjut som Oskar inte tränat på ett tag blev det ändå en stabil insats där han var dryga metern bakom PB.

Barbro B – Som har något mer rutin än ovanstående unga ställde upp i Castorama (kastmångkamp) där man måste tävla i seniorvikterna. I kula blev det precis under 9m på 8.99. I spjut flög 600g spjutet 25.09m. I diskusen blev det 29.32 och i släggan fick hon till en fin träff där det längsta mätte 30.91.

Peter J – Har inte hållit på med kast lika länge som Barbro men börjar ändå få en viss rutin ställde också upp i Castorama. I kula for den 7.26 tunga kulan 7.14m. I spjut blev det 16.49, i diskus 15.68 och i släggan 14.57. En fin insats!
På tränarsidan (som utmanade ovanstående ungdomar) ställde Sandra upp i diskus och Ola samt Sebastian i Castorama.

Sandra Inspirerades av de aktivas rotationer och fick till längre och längre kast för varje omgång. Längsta kastet mättes till 17.59. En grym insats på ett spontant inhopp för en ung forna sprinter/medeldistansare. Stabila metrar in på tränargängets konto.

Ola Gjorde comeback i castorama efter flera års frånvaro. Som en forna sprinter visade han prov på explosivitet och tog viktiga metrar för tränarlaget i alla grenar även om det inte var tekniskt något vackert! 7.46 i kula, 26.60 i spjut, retfulla 19.90 i diskus och slutligen fina 19.22 i slägga.

Sebastian gjorde också comeback i castorama efter flertalet år. Likt vissa aktiva är kastgrenarna undantaget spjut ingen favorit. I kula blev det 8.49, i spjut 34.16, i diskus 21.27 och slutligen icke imponerande 13.49 trots bästa tipsen från sina aktiva (tack för det).
Vem vann då kastkampen mellan de aktiva och tränarna? Det gjorde de aktiva med ganska stor marginal. Totalt 250.66 meter jämfört med 168.18 meter. Betydelsen av att ställa upp i grenar som den aktiva normalt inte gjorde bidrog till att kampen var vunnen vilket var en av förhoppningarna, att motivera de unga att testa på lite nytt och samtidigt bidra till en kul tävling i tävlingen! Stort grattis till bästa ungdomarna!😊

/Ledarna på plats

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Gemenskap

Fredag igen och dags för fjärde temat under serien ”Tillbaka till rötterna mot framtiden”. Denna gång lyfts ett viktigt värde som på ett eller annat sätt alltid funnits närvarande i olika utsträckningar, gemenskap.

Övriga delar från tidigare fredagar hittas här:
Del 1 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Del 2 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning
Del 3 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro

Friidrott och triathlon som primärt är de idrotter vår verksamhet består utav är båda individuella idrotter där individen står mer i fokus än i en lagidrott. En del älskar att kunna styra prestationen själv utan att vara beroende av andra medan somliga föredrar att vara en del av ett team och dra nytta av varandras styrkor. I en individuell idrott kan det tänkas att det är lätt att känna sig ensam då och då även om man ingår i en stark träningsgrupp. En aktiv som tävlar kan inte direkt luta sig tillbaka mot att någon annan ska göra jobbet utan det är en ständig mental kamp mot sig själv att orka farten, hoppa över höga ribban, kasta längre, klara cykelbacken osv. Detta gäller även till viss del under träning där strävan efter att vilja bli bättre än sitt tidigare jag ofta är närvarande. För att trivas i en sådan miljö och samtidigt se möjligheter framför hinder är det viktigt att det därför finns en stark känsla av klubbtillhörighet, laganda och gemenskap som gör resan så mycket mer givande och rolig.

En starkare gemenskap och känsla av tillhörighet skapar trots individuell idrott ett form av lag i varje träningsgrupp, som på ett eller annat sätt står enade bakom vår sköld och våra färger för att göra bland det viktigaste du kan göra i en idrottsförening, stötta och heja på en lagkamrat, som tillsammans bidrar till en bättre klubb. Historiskt kan vi nog bara föreställa oss hur många vänskapsband som har skapats genom klubben sedan vi grundades 1939. Förmodligen har de flesta som läser detta inlägg och idrottat i föreningen någon vänskap som började här som än idag består. Idrotten är en fin mötesplats där både hälsa och vänskap får chans att utvecklas!
 
Heleneholms IF beskrivs ofta både ute och inifrån som en familjär välkommande idrottsförening som tar hand om varandra och alla blir sedda oavsett prestation. Vi är i grunden en breddförening snarare än fokus på elit. Bredden mot toppen var länge en känd slogan som föreningen utgick ifrån som inte används idag men på ett fint sätt ändå beskriver idealen som styrt en gång i tiden och värden som än idag naturligt lever kvar i vår förening. Även om vi är och har varit en stor förening har vi nästan alltid haft nära band mellan våra olika grupper och tränare, vilket är en av föreningens främsta styrkor. Detta var en av fördelarna vi drog nytta av när vi 2016–2017 började bygga om vår verksamhet från grunden igen som vi nämnde i förra veckans inslag. Även om många aktiva försvann fanns tränarstommen kvar och vi började samarbeta närmre för att bygga upp enklare broar mellan grupperna. En välkommande miljö där det finns en röd tråd skapar ett klimat av trygghet, glädje, utveckling och gemenskap som tillsammans stärker klubbidentiteten och vänskapsband. Sportsligt når vi bättre, gruppmässigt blir vi en starkare ”familj” och som också stärker den sociala individen. På bidrar det ofta till att verksamheten växer, vilket nu är fallet. Likadant går det åt andra hållet, en svag gemenskap gör naturligt att verksamheten snabbt krymper.

Denna gång vill vi lyfta ett trevligt exempel på en tradition som skapats senaste åren bland triathleterna på hur gemenskap stärkts i föreningen i en av de mest extrema individuella prestationerna som en triathlet kan göra, nämligen Ironman (simma ca 3,86 km, cykla ca 18 km & springa ett marathon). Under sommarhalvåret brukar det arrangeras två triathlon tävlingar i Danmark, en halv Ironman i Helsingör och en full Ironman i Köpenhamn i slutet av augusti där flertalet aktiva brukar delta. Även om den aktiva länge kämpar ensam mot sig själv mot långa distanserna är dem aldrig indirekt ensamma. Varje år tar sig flertalet klubbmedlemmar över för att agera hejarklack och stötta sina klubbkamrater att ta sig över mållinjen, inte för att det finns någon i klubben som säger det utan för att de vill och det om något beskriver fint vilken gemenskap det finns inom idrotten generellt och även i vår förening. Här finns även inslag utanför idrotten där ett större gäng samlas någon gång per år för en bryggpizza efter att ha simmat tillsammans.  

Vi ser att liknande exempel i andra delar av verksamheten som växer sig starkare i takt med att verksamheten växer. Klubbkompisar är med stor sannolikhet den största faktorn för att aktiva väljer att stanna kvar i föreningen och också en viktig del för att på sikt nå sportsliga framgångar. En kultur att bygga vidare och vidareutveckla på där nog också finns mycket att lära från de stora lagidrotterna gällande hur supporterkultur/gemenskap kan utvecklas som kommit en bra bit längre på denna punkt.

Hur framtiden ser ut att svårt att säga om. Idag är det lättare att skapa lösare nätverk och gemenskap via olika sociala plattformar vilket kan ha både för- och nackdelar. Kommunikationen blir mer direkt och sannolikt än mer på gruppnivå snarare än klubbnivå och därtill ner på aktivnivå. Finns det en god struktur går det att utnyttja men viss fara kan också finnas på klubbnivå.

Även om det är kul när verksamheten växer finns det alltid en fara med att växa för snabbt. Det är viktigt att vi fortsatt kan bibehålla och förädla de värden som byggt upp vår förening och inte sväva iväg eller tappa kontrollen framöver. I slutändan skapas och utvecklas större övergripande gemenskap främst genom engagemang och inbjudande till delaktighet bland alla styrande nivåer (styrelse, kansli, ledare, föräldrar och aktiva). Det är på så sätt viktigt att det finns en övergripande röd tråd, ett öppet klimat och fortsatt djupt samarbete i och mellan grupperna om vi ska fortsätta vara det Heleneholm som vi historiskt varit.


Heleneholmsspelen + klubbrekord av Filippa

Tidigare idag kördes två tävlingar, en på kastplan där vi fick se ett nytt klubbrekord (läs mer längre ner) och en en intern friidrottstävling, Heleneholmsspelen för våra allra yngsta där ett fyrtiotal taggade barn från olika träningsgrupper deltog och kämpade på i härligt väder i grenarna 60m, längd, kula & stafett. Syftet var att prova på att tävla under väldigt enkla former, träffa aktiva från andra träningsgrupper, skapa gemenskap och stärka klubbkänslan.

Efter tävlingen fick alla barn med sig en välförtjänt medalj hem och vi grillade korv. En lyckad dag där nya vänskaper har skapats, glädje har spritts och ungarna har fått känna på lite grann hur det är att tävla. Tack till alla föräldrar och ledare som bidrog till en trevlig dag!

Alla individuella resultat hittas här: https://easyrecord.se/result?Wy3Xbb

Kort därefter arrangerade Jonas Forsberg kasttävling och Castorama på kastplan ett stenkast bort där tre tjejer från klubben deltog i slägga (Adrianna K, Noor W & Filippa P O).

Filippa som först var på plats på ovanstående Heleneholmsspelen för att hålla i uppvärmningen för alla barn, slog till med ett nytt personbästa och ett klubbrekord för F12 som hon har jagat sedan hon började kasta slägga i år med 28.75. Passande så slog hon rekordet från en av hennes första tränare ute i Oxiegruppen Cajsa Jönsson som hade 26.27. Filippa slog även nyligen 400m rekordet (1:11.27) från Erika Wärff som numera är mångkampare på elitnivå som hade 1:11.67. Stort grattis Filippa!  

Noor som nyligen började kasta slägga gjorde sin första tävling i just slägga och kastade 22.36, imponerande!

Adrianna som också nyligen började med slägga gjorde även hon en stabil insats då hon var dryga metern bakom sitt personbästa då hon kastade 21.74.

Resultaten hittas här: https://easyrecord.se/result?31ob44

Även nästa söndag finns det chans att delta på kasttävling då Jonas håller i den sista kasttävlingen för säsongen, så ta chansen att delta (11 år > ). Tävlingen startar kl. 11:00 på kastplanen och anmälan sker på plats! Det går att tävla i alla kastgrenar utom vikt.  





Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro

Dagens inslag tar oss inte riktigt lika långt tillbaka i tiden som föregående två veckor men har på ett sätt ändå varit helt avgörande för att föreningens verksamhet ska kunna bedrivas på det sätt som den gör idag med kanslipersonal och egen klubbstuga. Senaste två inslagen hittas här:

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning

Det sägs att det är i motvind som draken lyfter och får ny kraft, det var precis vad som hände i föreningen runt 2016-2017 när friidrottssektionen nyligen lämnat tävlingssamarbetet i Öresund FK där IK Finish och IK Pallas också ingick. Vi var en förening som delvis hade tappat vår identitet. Många aktiva runt 13–14 års åldern försvann över till MAI, då aktiva saknade en koppling till ”nya” klubben och övriga valde kort därefter att sluta då gemenskapen bröts isär. Vi fick därmed ett stort glapp av en generation där många av dessa ungdomar senare skulle kunna blivit potentiella ledare för yngre grupper eller visa vägen för yngre generationer. Följden blev att vi hade väldigt få yngre aktiva och stod inte många steg ifrån ruinernas brant för att tappa vårt kansli, som skulle inneburit en verksamhet byggd helt på ideellkraft kommande år. Vi var helt enkelt tvungna till att ta ett krafttag om vår verksamhet.

En förening är aldrig större än dess medlemmars engagemang, vilket kan vara det finaste men också det mest sårbara vi har i svensk idrott (fundera gärna på det ett tag och vad du skulle kunna bidra med för att förbättra vår förening). Ett antal ledande personer och ledare bestämde sig för att vi skulle börja bygga om vår verksamhet från grunden, där vi skulle hitta tillbaka till våra rötter som under flertalet generationer fostrat mängder med barn- och ungdomar i Malmö. Vi skulle satsa fullt ut på våra yngsta grupper och bygga ett tydligt Heleneholms DNA från tidig ålder som skulle finnas med längs hela resan. För att lyckas med denna bedrift krävdes hårt arbete i form av engagemang, ledarskap och nytänkande, inget kommer gratis! En del personer har naturligt försvunnit längs resan men desto fler har anslutit både bland aktiva och ledare vilket är glädjande och visar att vi är på god väg att få den struktur och gemenskap vi sedan återstarten 2017 försökt att implementera i våra led. Att bygga en förening från grunden med dess rätta värden tar tid och kräver tålamod men vår framtid ser idag betydligt ljusare ut än vad den gjort på många år och det är glädjande att se att våra träningsgrupper växer för varje år, där nya medlemmar tillkommer samtidigt som ett stort antal väljer att fortsätta. Dels för att de älskar friidrotten, dels för den gemenskap som idag genomsyrar vår verksamhet. Extra glädjande är att många av de som började som unga i vår förening under dessa år är kvar än idag och visar vägen framåt för yngre generationen.

Vi har idag en tydligare identitet som bygger på gemenskap, glädje och utveckling. Vi har ledare som är engagerade, nyfikna och kreativa till att fortsätta förbättra våra träningsgrupper/organisationer. Ett tydligt exempel på förändringen som skett är i helgen där vi arrangerar en intern friidrottstävling för åldrarna 6–11 år. Till denna är i nuläget 40-talet barn anmälda vilket lär vara strax under vad vi hade totalt för dessa åldrar i våra åldrar under de mörkaste åren. Ett annat är att tävlandet i år varit bland de främsta på väldigt länge. Vi har nu också bättre möjligheter att arbeta på sociala projekt utanför idrotten för att få med även personer som inte tävlar. Arbetet är långt ifrån färdigt och blir förmodligen aldrig helt komplett men det ger energi att se att vi nu återigen börjar bli en klubb att räkna med. Viktigast av allt är dock att vi har kul på träningen och fortsätter bygga på vår familjära stämning även om vi växer. För att fortsätta lyckas finns det endast en medicin som hjälper och det är engagemang, gemenskap och delaktighet. På så sätt skapas förebilder som sprider sig neråt i verksamheten.

Vill slutligen tillägga att detta är beskrivet utifrån ett friidrottsperspektiv som är en av de viktigaste verksamheterna vi har i föreningen, inte bara för att dessa aktiva är framtiden utan också i form av ekonomiskt stöd och bidrag från kommunen/RF som tyvärr inte vuxenidrott ger i samma utsträckning. Utan en god ungdomsverksamhet finns inte kansliet kvar, vilket skulle innebära sämre serviceförutsättningar för alla delar av verksamheten. Triathlonsektionen hade t.ex. väldigt fina år under samma period men tappat något på senare år delvis p.g.a. covid, vilket även gäller dåvarande löparsektion. Tillsammans börjar vi dock lyfta varandras verksamheter igen och det känns som att draken numera lyfter även i medvind! Tillsammans är vi Heleneholms IF med rötterna mot framtiden.