Heleneholms IF

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Gemenskap

Fredag igen och dags för fjärde temat under serien ”Tillbaka till rötterna mot framtiden”. Denna gång lyfts ett viktigt värde som på ett eller annat sätt alltid funnits närvarande i olika utsträckningar, gemenskap.

Övriga delar från tidigare fredagar hittas här:
Del 1 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Del 2 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning
Del 3 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro

Friidrott och triathlon som primärt är de idrotter vår verksamhet består utav är båda individuella idrotter där individen står mer i fokus än i en lagidrott. En del älskar att kunna styra prestationen själv utan att vara beroende av andra medan somliga föredrar att vara en del av ett team och dra nytta av varandras styrkor. I en individuell idrott kan det tänkas att det är lätt att känna sig ensam då och då även om man ingår i en stark träningsgrupp. En aktiv som tävlar kan inte direkt luta sig tillbaka mot att någon annan ska göra jobbet utan det är en ständig mental kamp mot sig själv att orka farten, hoppa över höga ribban, kasta längre, klara cykelbacken osv. Detta gäller även till viss del under träning där strävan efter att vilja bli bättre än sitt tidigare jag ofta är närvarande. För att trivas i en sådan miljö och samtidigt se möjligheter framför hinder är det viktigt att det därför finns en stark känsla av klubbtillhörighet, laganda och gemenskap som gör resan så mycket mer givande och rolig.

En starkare gemenskap och känsla av tillhörighet skapar trots individuell idrott ett form av lag i varje träningsgrupp, som på ett eller annat sätt står enade bakom vår sköld och våra färger för att göra bland det viktigaste du kan göra i en idrottsförening, stötta och heja på en lagkamrat, som tillsammans bidrar till en bättre klubb. Historiskt kan vi nog bara föreställa oss hur många vänskapsband som har skapats genom klubben sedan vi grundades 1939. Förmodligen har de flesta som läser detta inlägg och idrottat i föreningen någon vänskap som började här som än idag består. Idrotten är en fin mötesplats där både hälsa och vänskap får chans att utvecklas!
 
Heleneholms IF beskrivs ofta både ute och inifrån som en familjär välkommande idrottsförening som tar hand om varandra och alla blir sedda oavsett prestation. Vi är i grunden en breddförening snarare än fokus på elit. Bredden mot toppen var länge en känd slogan som föreningen utgick ifrån som inte används idag men på ett fint sätt ändå beskriver idealen som styrt en gång i tiden och värden som än idag naturligt lever kvar i vår förening. Även om vi är och har varit en stor förening har vi nästan alltid haft nära band mellan våra olika grupper och tränare, vilket är en av föreningens främsta styrkor. Detta var en av fördelarna vi drog nytta av när vi 2016–2017 började bygga om vår verksamhet från grunden igen som vi nämnde i förra veckans inslag. Även om många aktiva försvann fanns tränarstommen kvar och vi började samarbeta närmre för att bygga upp enklare broar mellan grupperna. En välkommande miljö där det finns en röd tråd skapar ett klimat av trygghet, glädje, utveckling och gemenskap som tillsammans stärker klubbidentiteten och vänskapsband. Sportsligt når vi bättre, gruppmässigt blir vi en starkare ”familj” och som också stärker den sociala individen. På bidrar det ofta till att verksamheten växer, vilket nu är fallet. Likadant går det åt andra hållet, en svag gemenskap gör naturligt att verksamheten snabbt krymper.

Denna gång vill vi lyfta ett trevligt exempel på en tradition som skapats senaste åren bland triathleterna på hur gemenskap stärkts i föreningen i en av de mest extrema individuella prestationerna som en triathlet kan göra, nämligen Ironman (simma ca 3,86 km, cykla ca 18 km & springa ett marathon). Under sommarhalvåret brukar det arrangeras två triathlon tävlingar i Danmark, en halv Ironman i Helsingör och en full Ironman i Köpenhamn i slutet av augusti där flertalet aktiva brukar delta. Även om den aktiva länge kämpar ensam mot sig själv mot långa distanserna är dem aldrig indirekt ensamma. Varje år tar sig flertalet klubbmedlemmar över för att agera hejarklack och stötta sina klubbkamrater att ta sig över mållinjen, inte för att det finns någon i klubben som säger det utan för att de vill och det om något beskriver fint vilken gemenskap det finns inom idrotten generellt och även i vår förening. Här finns även inslag utanför idrotten där ett större gäng samlas någon gång per år för en bryggpizza efter att ha simmat tillsammans.  

Vi ser att liknande exempel i andra delar av verksamheten som växer sig starkare i takt med att verksamheten växer. Klubbkompisar är med stor sannolikhet den största faktorn för att aktiva väljer att stanna kvar i föreningen och också en viktig del för att på sikt nå sportsliga framgångar. En kultur att bygga vidare och vidareutveckla på där nog också finns mycket att lära från de stora lagidrotterna gällande hur supporterkultur/gemenskap kan utvecklas som kommit en bra bit längre på denna punkt.

Hur framtiden ser ut att svårt att säga om. Idag är det lättare att skapa lösare nätverk och gemenskap via olika sociala plattformar vilket kan ha både för- och nackdelar. Kommunikationen blir mer direkt och sannolikt än mer på gruppnivå snarare än klubbnivå och därtill ner på aktivnivå. Finns det en god struktur går det att utnyttja men viss fara kan också finnas på klubbnivå.

Även om det är kul när verksamheten växer finns det alltid en fara med att växa för snabbt. Det är viktigt att vi fortsatt kan bibehålla och förädla de värden som byggt upp vår förening och inte sväva iväg eller tappa kontrollen framöver. I slutändan skapas och utvecklas större övergripande gemenskap främst genom engagemang och inbjudande till delaktighet bland alla styrande nivåer (styrelse, kansli, ledare, föräldrar och aktiva). Det är på så sätt viktigt att det finns en övergripande röd tråd, ett öppet klimat och fortsatt djupt samarbete i och mellan grupperna om vi ska fortsätta vara det Heleneholm som vi historiskt varit.


Heleneholmsspelen + klubbrekord av Filippa

Tidigare idag kördes två tävlingar, en på kastplan där vi fick se ett nytt klubbrekord (läs mer längre ner) och en en intern friidrottstävling, Heleneholmsspelen för våra allra yngsta där ett fyrtiotal taggade barn från olika träningsgrupper deltog och kämpade på i härligt väder i grenarna 60m, längd, kula & stafett. Syftet var att prova på att tävla under väldigt enkla former, träffa aktiva från andra träningsgrupper, skapa gemenskap och stärka klubbkänslan.

Efter tävlingen fick alla barn med sig en välförtjänt medalj hem och vi grillade korv. En lyckad dag där nya vänskaper har skapats, glädje har spritts och ungarna har fått känna på lite grann hur det är att tävla. Tack till alla föräldrar och ledare som bidrog till en trevlig dag!

Alla individuella resultat hittas här: https://easyrecord.se/result?Wy3Xbb

Kort därefter arrangerade Jonas Forsberg kasttävling och Castorama på kastplan ett stenkast bort där tre tjejer från klubben deltog i slägga (Adrianna K, Noor W & Filippa P O).

Filippa som först var på plats på ovanstående Heleneholmsspelen för att hålla i uppvärmningen för alla barn, slog till med ett nytt personbästa och ett klubbrekord för F12 som hon har jagat sedan hon började kasta slägga i år med 28.75. Passande så slog hon rekordet från en av hennes första tränare ute i Oxiegruppen Cajsa Jönsson som hade 26.27. Filippa slog även nyligen 400m rekordet (1:11.27) från Erika Wärff som numera är mångkampare på elitnivå som hade 1:11.67. Stort grattis Filippa!  

Noor som nyligen började kasta slägga gjorde sin första tävling i just slägga och kastade 22.36, imponerande!

Adrianna som också nyligen började med slägga gjorde även hon en stabil insats då hon var dryga metern bakom sitt personbästa då hon kastade 21.74.

Resultaten hittas här: https://easyrecord.se/result?31ob44

Även nästa söndag finns det chans att delta på kasttävling då Jonas håller i den sista kasttävlingen för säsongen, så ta chansen att delta (11 år > ). Tävlingen startar kl. 11:00 på kastplanen och anmälan sker på plats! Det går att tävla i alla kastgrenar utom vikt.  





Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro

Dagens inslag tar oss inte riktigt lika långt tillbaka i tiden som föregående två veckor men har på ett sätt ändå varit helt avgörande för att föreningens verksamhet ska kunna bedrivas på det sätt som den gör idag med kanslipersonal och egen klubbstuga. Senaste två inslagen hittas här:

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning

Det sägs att det är i motvind som draken lyfter och får ny kraft, det var precis vad som hände i föreningen runt 2016-2017 när friidrottssektionen nyligen lämnat tävlingssamarbetet i Öresund FK där IK Finish och IK Pallas också ingick. Vi var en förening som delvis hade tappat vår identitet. Många aktiva runt 13–14 års åldern försvann över till MAI, då aktiva saknade en koppling till ”nya” klubben och övriga valde kort därefter att sluta då gemenskapen bröts isär. Vi fick därmed ett stort glapp av en generation där många av dessa ungdomar senare skulle kunna blivit potentiella ledare för yngre grupper eller visa vägen för yngre generationer. Följden blev att vi hade väldigt få yngre aktiva och stod inte många steg ifrån ruinernas brant för att tappa vårt kansli, som skulle inneburit en verksamhet byggd helt på ideellkraft kommande år. Vi var helt enkelt tvungna till att ta ett krafttag om vår verksamhet.

En förening är aldrig större än dess medlemmars engagemang, vilket kan vara det finaste men också det mest sårbara vi har i svensk idrott (fundera gärna på det ett tag och vad du skulle kunna bidra med för att förbättra vår förening). Ett antal ledande personer och ledare bestämde sig för att vi skulle börja bygga om vår verksamhet från grunden, där vi skulle hitta tillbaka till våra rötter som under flertalet generationer fostrat mängder med barn- och ungdomar i Malmö. Vi skulle satsa fullt ut på våra yngsta grupper och bygga ett tydligt Heleneholms DNA från tidig ålder som skulle finnas med längs hela resan. För att lyckas med denna bedrift krävdes hårt arbete i form av engagemang, ledarskap och nytänkande, inget kommer gratis! En del personer har naturligt försvunnit längs resan men desto fler har anslutit både bland aktiva och ledare vilket är glädjande och visar att vi är på god väg att få den struktur och gemenskap vi sedan återstarten 2017 försökt att implementera i våra led. Att bygga en förening från grunden med dess rätta värden tar tid och kräver tålamod men vår framtid ser idag betydligt ljusare ut än vad den gjort på många år och det är glädjande att se att våra träningsgrupper växer för varje år, där nya medlemmar tillkommer samtidigt som ett stort antal väljer att fortsätta. Dels för att de älskar friidrotten, dels för den gemenskap som idag genomsyrar vår verksamhet. Extra glädjande är att många av de som började som unga i vår förening under dessa år är kvar än idag och visar vägen framåt för yngre generationen.

Vi har idag en tydligare identitet som bygger på gemenskap, glädje och utveckling. Vi har ledare som är engagerade, nyfikna och kreativa till att fortsätta förbättra våra träningsgrupper/organisationer. Ett tydligt exempel på förändringen som skett är i helgen där vi arrangerar en intern friidrottstävling för åldrarna 6–11 år. Till denna är i nuläget 40-talet barn anmälda vilket lär vara strax under vad vi hade totalt för dessa åldrar i våra åldrar under de mörkaste åren. Ett annat är att tävlandet i år varit bland de främsta på väldigt länge. Vi har nu också bättre möjligheter att arbeta på sociala projekt utanför idrotten för att få med även personer som inte tävlar. Arbetet är långt ifrån färdigt och blir förmodligen aldrig helt komplett men det ger energi att se att vi nu återigen börjar bli en klubb att räkna med. Viktigast av allt är dock att vi har kul på träningen och fortsätter bygga på vår familjära stämning även om vi växer. För att fortsätta lyckas finns det endast en medicin som hjälper och det är engagemang, gemenskap och delaktighet. På så sätt skapas förebilder som sprider sig neråt i verksamheten.

Vill slutligen tillägga att detta är beskrivet utifrån ett friidrottsperspektiv som är en av de viktigaste verksamheterna vi har i föreningen, inte bara för att dessa aktiva är framtiden utan också i form av ekonomiskt stöd och bidrag från kommunen/RF som tyvärr inte vuxenidrott ger i samma utsträckning. Utan en god ungdomsverksamhet finns inte kansliet kvar, vilket skulle innebära sämre serviceförutsättningar för alla delar av verksamheten. Triathlonsektionen hade t.ex. väldigt fina år under samma period men tappat något på senare år delvis p.g.a. covid, vilket även gäller dåvarande löparsektion. Tillsammans börjar vi dock lyfta varandras verksamheter igen och det känns som att draken numera lyfter även i medvind! Tillsammans är vi Heleneholms IF med rötterna mot framtiden.

Sammanställd rapport från Götalandsmästerskapen

We are the champions är ord som bra beskriver den gångna helgen i Trollhättan under Götalandsmästerskapen, en tävling för 13-14-åringar där Skåne möter övriga landskap inom i regionen Göteborg, Västsvenska (Bohuslän, Halland, Dalsland, Västergötland) & Östsvenska (Småland, Blekinge, Östergötland). Heleneholms IF hade fem aktiva (Adrianna K, Anton F, Hedvig G Smilla K, Tove O) och två ledare med i Skånelaget (Fredrik P & Sebastian P) som hjälpte till att ta hem segern till Skåne igen (inomhus vann Östsvenska). Utöver väldigt goda prestationer på tävlingsbanan som summeras nedan har ungdomarna visat lika viktig champions attityd på läktaren och utanför, som vi ledare beundrar! Man har bidragit till fin gemenskap i Skånelaget och stöttat vartenda aktiv oavsett hur det gått. Som alltid goda förebilder för sin omgivning och mycket fina representanter för vår klubb.

Helgen startade tidigt med en lång bussresa från Malmö under fredagseftermiddagen som först tog oss på en liten sightseeing genom mitten av Skåne via att plocka upp aktiva från Lund, Eslöv, Klippan, Ängelholm och Båstad för att slutligen nå destinationen för helgen, Trollhättan i Västergötland runt 22 tiden. Väl uppe samlades hela Skånelaget som anslutit med övriga bussar på ca 137 aktiva i en stor gympasal där vi skulle spendera nätterna för att ha en liten snabb genomgång inför helgens tävling. Våra aktiva bunkrade sedan upp sina luftmadrasser i en hörna längt in i hallen tillsammans med aktiva från våra vänföreningar MAI och IK Finish. Hallen var relativt varm under kvällen men under natten sjönk temperaturen och många vaknade upp lite kyliga. Några av våra aktiva beskrev det som
”kändes som -47 grader”

Lördagen startade med tidig frukost för alla aktiva klockan åtta. Hela gänget var oväntat morgonpigga (utom undertecknad) och redo att ta sig an tävlingsbanan. Första dagen tävlade alla utom Smilla och Fredrik hjälpte Skånelaget i slägga medan Sebastian hjälpte laget i spjut. Under förmiddagen anslöt också ledarna André och Sandra för att stötta våra aktiva ytterligare, vilket är ett fint engagemang vi har i klubben och som är viktigt.

Först ut av våra tävlande var Adrianna som gjorde Götalandsmästerskapsdebut då hon tyvärr var upptagen med annat när mästerskapet avgjordes i Växjö inomhus. Adrianna tävlade i F13 slägga för tredje gången där hon hamnade precis bakom sitt PB med 22.21, en bra start på helgen! Kort därefter var det dags för Anton att hoppa längdhopp i P13. Även han stod för en mycket fin prestation där han återigen slog till med ett nytt PB i längd med några cm på 5.08, vilket räckte till finalhoppning och slutligen en 7onde plats. Kort efter längden var det dags för 60m försök där det gick undan och det blev ännu ett nytt prydligt PB på 8.27, som gav en semifinalplats. I semifinalen var det stenhård konkurrens och tiden där på 8.36 räckte slutligen till en total 10onde plats på 60m.

 Under eftermiddagen var det dags för våra tre F13 tjejer Adrianna, Hedvig och Tove att köra längdhopp. Adrianna som inte riktigt fått samma flyt i hoppningen som i våras visade att formen börjat bli uppåtgående men ändå inte riktigt där ännu. Hon hoppade 3.75. Hedvig stod för en jämn serie där hon hade två hopp som var hennes andra och tredje bästa hopp någonsin och enbart 2 cm upp till PB. PB blev det däremot för Tove som med sina stora kliv studsade i väg till 4.53. En bra dag på tävlingsbanan kunde därmed summeras.

Under kvällen planerade André och Sandra träningsupplägg inför hösten och Skånelaget åt middag för att sedan handla lite välförtjänt godis för att fylla på energinivån och busa lite med övriga Skånelaget kamrater i idrottshallen innan det så smått var dags att runda av dagen. Nattsömnen blev på ett klassiskt sätt i en gympasal avbruten av ett larm som plötsligt gick i gång samt av ett gäng ungdomar som bankade lite på dörrarna. Våra aktiva sov dock som stockar efter en lång dag och märkte inget utav det!   


Söndagen startade med god frukost runt 7 för de som skulle tävla tidigt och runt halv 9 för övriga. Tävlingsdagen inleddes med tresteg för F13 där vi fick se monsterhopp av båda våra tjejer (Hedvig & Tove). Hedvig fick till en pangträff och krossade sitt tidigare PB men halvmetern när hon hoppade 9.74 Även Tove gjorde en lysande insats och hoppade tre hopp över sitt tidigare PB där hon för första gången nådde 10 meter med 10.00. Tyvärr var vinden något för stark (+2.6) och officiella PB är därmed 9.85. Toves resultat räckte till en finalplats bland topp åtta och ytterligare tre hopp där hon slutligen hamnade på en fin åttondeplats.

Det blev inte mycket vila innan det var dags för F13 diskus där samma gäng som ovan plus Smilla skulle göra entré för helgen. Tjejerna gjorde hyfsade kast strax bakom sina PB utan att få till de önskade fullträffarna i utkasten som de fått till på träning senaste veckorna. Smilla kastade 19.05 och Tove 19.04 vilket var dryga metern bakom finalplats, nu slutade dem 9:a och 10:a. Hedvig kastade från stillastående imponerande 17.29, rotationen sitter inte riktigt där än men om hon fortsätter med diskus även nästa säsong kommer diskusen flyga bra mycket längre med stabil rotation.

Efter diskusen var Tove klar med sina grenar för helgen och det var dags för Smilla att köra favoritgrenen höjdhopp. Sin vana trogen tog det några hopp innan hon fick hoppen att stämma på lägre höjderna men tog sig ändå relativt smidigt upp på högre höjder. Där hon slutligen klarade 1.37 efter varit uppe på PB höjden 142. I ett väldigt jämnt höjdhopp där hela 14 tjejer rev ut sig på 1.42
blev det en stor delad 6:e plats (i realiteten enligt friidrottsreglerna en 18onde plats p.g.a. tidigare rivningar på lägre höjder). En mycket jämn höjdhoppstävling med andra ord. Tyvärr missade Smilla kulan som hon också var uttagen i då arrangören valt att lägga dessa grenar samtidigt trots motsatt sida och olika skor, vilket var tråkigt!

På eftermiddagen var det dags för Anton att springa 200m i P13-klassen där det i år gått strålande på distansen. Anton blev seedad att springa A-finalen där han slutade 4:a i ett snabbt heat på 26.52 vilket återigen var PB och det rejält om man bortse från en tid han gjorde i rejäl medvind. Totalt slutade han 6:a och främst av skåningarna. Strax därefter var det dags för tjejerna i F13 där Adrianna och Hedvig skulle springa samma distans. Även dessa övertygade på ett imponerande sätt där båda satt PB med 31.08 för Adrianna och 30.50 för Hedvig.

Med en fin prestation på 200m för Anton blev han uttagen av Skånelagets ansvariga på sprint att springa stafetten där två lag från varje årskull och kön springer en sträcka för distriktet. Anton tillsammans med övriga stafettkamrater fick traditionsenligt massivt stöd från innerplan där aktiva löpte från ena långsida till andra för att heja fram kamraterna.

Efter avslutad stafett väntade en nervös väntan där Östsvenska som vann stafetten snabbt tagit in poäng på vad som såg ut att bli en stabil seger för Skånelaget. Till sist kom jublet där Skånelaget återigen stod som segrare för Götalandsmästerskapen och pokalen fick höjas till skyarna med dans till Hasse Anderssons ”Skog och gröna skogar” i högtalarna. Sedan väntade en låååång resa hem där vi skulle lämna av alla mästare på samma destinationer på vägen upp. Mat blev det återigen i Varberg där tre busslaster med glada ungdomar förgyllde Mc-donaldskvällen. Klockan var precis slagen 01.00 när bussen rullade in på Stadionområdet som var sista stoppet för resan.

Som ledare för detta gäng var denna resa rätt speciell. Att ha följt dessa unga ungdomars resa sedan vissa var 6–7 år och nu stå som segrare i Götalandsmästerskapen, där ett av de långsiktiga målen på senare år varit att ha kvar aktiva till att vilja delta på detta trevliga arrangemang var fint att uppleva och ett minne som kommer leva kvar länge, den resa görs inte särskilt ofta! Nästa år räknar vi med att ytterligare en för klubben stark årskull 2011or ansluter till laget, där många också tränat sedan de var små i klubben och gör Heleneholm än kraftfullare i Skånelaget tillsammans med ovanstående 2010or.
Vi är starkt på gång nu och det är endast möjligt tack vare hårt medvetet arbete från ett antal nyckelpersoner under flertalet år.

Slutligen vill vi tacka Annika Hansson som gjorde sitt sista Götalandsmästerskap som Skånelagets huvudledare för hennes engagemang och glädjespridare under sina år som huvudansvarig och även önska Fredrik Krantz som nu tar över rollen ett stort lycka till! Det kommer bli en perfekt övergång.


Vi vill också tacka Trollhättan FIK för ett fint arrangemang! Servicen var på topp hela helgen. Extra stort plus till personerna som hade hand om våra måltider och anpassade detta på ett väldigt fint sätt allt för att vi skulle få det så bra som möjligt!

/Sebastian

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsplats

Under några fredagar blickar vi tillbaka lite från vår historia och hittar länkar med hur det ser ut idag. Förra veckan handlade det om våra klubbkläder och denna vecka står våra idrottsplatser i fokus.
Del #1 – Klubbkläder

En idrottsplats eller träningsanläggning är hjärtat för en idrottsklubb, det är här den aktiva verksamheten sker där möten sker med andra intresserade och flertalet timmar spenderas för olika syften. En del strävar efter att bli bäst, andra av att utvecklas, någon annan för att träffa vänner osv. Oavsett syfte är idrottsplatsen/träningsanläggningen en av de viktigaste platserna för en aktiv och för en idrottsklubb

Heleneholms IF första idrottsplats låg omkring där Kulldals IP idag ligger, då vi som nämndes föregående vecka tillhörde samma förening som dagens Kulladals FF innan utbrytning. 1939 flyttade huvudverksamheten till Heleneholms IP, vi fick på så sätt vår första riktiga hemmaborg som än idag är vårt största fäste och där vår klubblokal ligger sedan 1990. Det kan tänkas att det redan på denna tid också bedrevs träning runt om på stadens rundbanor som var fler än vad som existerar idag även om antalet klubbar också var fler på den tiden. Malmö Idrottsplats var den givna tävlingsarenan fram tills att Malmö stadion blev klar inför fotbolls-VM 1958. Under en lång tid fanns inga allvädersbanor/ tartanbana utan underlaget bestod av grus eller kolstybb. Heleneholms IP fick t.ex. sina gummibanor först runt 80-talet (?). Idag existerar tre banor som har rundbana och tartan i staden, Malmö stadion, Hästhagens IP och Heleneholms IP.

Med Malmö stadion tillkom en miljö som vi idag ser som given i verksamheten, möjligheten att träna inomhus på bana med hjälp av Löpargången, som existerar än idag och är givna platsen för våra allra yngsta friidrottare under vintern. En stor del av verksamheten skedde nog dock fortsatt utomhus eller i gympasalar under denna tid, vilket äldre medlemmar lär känna till bättre. 1980 byggdes kombihallen på stadionområdet där tävlingar började arrangeras inomhus på temporära banor, bl.a. Pallasspelen som nyligen fyllde 40 år.

1992 förändrades friidrottsscenen helt i Malmö, Skåne och i Köpenhamnsområdet när Atleticum kom till, vilket än idag är regionens enda inomhusbana med rundbanor. Anläggningen ägs likt övriga anläggningar av Malmö stad och här sker sedan dess en stor del av vår träningsverksamhet under vinterhalvåret. Atleticum har gett oss förutsättningar att träna på bra även under vintern och vi driver numera också varje vinter högaktade populära inomhustävlingar för alla åldrar via Julchansen, Atleticumspelen och Pallasspelen.

Viktigt att komma ihåg är att friidrotten inte behöver ha rundbanor för att bedriva en bra verksamhet, även om det underlättar och gör det roligare. På stadionområdet finns t. ex kastplanen där Daniel Ståhl numera tränar och Ricky Bruch på sin tid (även om det flyttats något). En stor del av löpning sker i parker. Pildammsparken med sin närhet till stadion har länge varit populärast för att bedriva löpträning där löpargruppen som tränar på tisdagar som utvecklades för b.la triathleter under mitten av 00-talet än idag är igång på samma samlingsplats. Bulltofta och Bokskogen har också varit populära parker att träna löpning i för klubben genom åren.

Idrottsplatserna som nämndes ovan ligger ganska centralt i Malmö vilket är ett hinder för personer som bor längre ut i staden. Övriga idrottsanläggningar runt omkring staden, där vi arrangerat mängder med lokala friidrottsskolor genom åren har på så sätt spelat en minst lika viktig roll för vår verksamhet i historien. Våra främsta lokala upptagningsområden var förr södra och östra Malmö med Oxie och Videdal som starka fästen. Även i modern tid är Oxie starkt förknippat med vår verksamhet och vi bedriver sedan 2018 återigen en friidrottsskola lokalt i området. Vi tror att lokala friidrottsskolor är en del i att vara en modern och anpassningsbar förening.

Hur ser det då ut idag och framöver?

Heleneholms IP där majoriteten av vår friidrottsverksamhet bedrivs har nyligen fått helt nyrenoverade banor, ny kastbur och har numera i princip perfekta förutsättningar undantaget hoppgrenarna höjd och stav. Det kommer göra vår hemmaborg ännu starkare och mer attraktiv framöver. Klassiska Malmö stadion där vi också bedriver en stor del av verksamheten är det något oklart med vad som händer. Planerna har länge varit att riva eller delvis riva stadion och ersätta den med en ny mindre friidrottsanläggning. Debatten lär fortsätta framöver. För inomhusanläggningen Atleticum finns det svaga planer på att bredda anläggningen så att man kan ha sex banor runt till dagens fyra. Planer har också funnits på att skapa en andra våning där rakbanor skulle kunna finnas, förmodligen bl.a tänkt som en ersättare till Löpargången som skulle försvinna om Malmö stadion helt rivs. Det ser med andra ord rätt bra ut för vår verksamhet under de kommande åren och vi ser framemot att välkomna fler till våra fina anläggningar.

Ur ett triathlonperspektiv

I triathlon ser det ungefär ut som det alltid har gjort sedan sportens intåg. Man använder sig ofta av en rörlig ”idrottsplats” under sommarhalvåret där man har hela landskapet som sin träningsanläggning och en mer statisk under vinterhalvåret. Simning sker som den alltid gjort till största delen i havet när detta är möjligt och sedan finns simanläggningar inomhus för resten av året när havet är för kyligt. Simhallsbadet eller Aq-va-kul som det förr hette har varit den givna samlingspunkten under flertalet år, där söndagskvällar är främsta dagen. När det inte går att cykla ute sker träningen istället på en trailer eller spinningcykel där moderna tekniken gjort träningen något roligare via program där hastigheten simuleras till en ”verklig” vy. Löpning som också är en del av friidrott som vi varit inne på ovan sker i en kombination av utomhus/inomhus via bana/parker/gator.