Heleneholms IF

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Sportsliga framgångar

Vi närmar oss sakta sista delarna av serien ”Tillbaka till rötterna mot framtiden” där dagens inslag är den 9:onde och nästsista. Likt vi beskrivet under dessa veckor finns det många olika utgångspunkter och idrottsvärden som man kan applicera på en idrottsförening. Tidigare inslag hittas nedan.

Del 1 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Del 2 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning
Del 3 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro
Del 4 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Gemenskap
Del 5 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Ledare
Del 6 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – CSR
Del 7 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Engagemang
Del 8 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Arrangemang

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Sportsliga framgångar

Idag ska vi ta upp ett ämne som i sig kanske egentligen inte är viktigast för en idrottsförening men ändå har en betydande central roll, likaså i Heleneholms IF och det är sportsliga framgångar. Heleneholms IF har en gedigen historia bakom sig och precis som under ledaravsnittet kommer inte alla framgångar att kunna täckas men det känns ändå rimligt att lyfta några personer som har gjort ett betydande avtryck under åren. Analyserar man våra klubbrekord kan man utan tvekan påstå att dessa resultat är bland de bästa i landet från ung ålder upp till elit/veteran. Detta är ett dokument som säger ganska mycket vilken fantastisk verksamhet vi haft genom historien och hittas här: https://heleneholmsif.se/friidrott/wp-content/uploads/sites/4/2023/10/Klubbrekord-utomhus-uppdaterad-2023-10-04.pdf


Klubbens första SM-guld togs av Kjell Alm när han blev mästare på 100m på klassiska Stockholm stadion 1950 med tiden 10,8 vilket även gav en landslagsplats det året.

Sprinttraditonerna fortsatte även hädanefter där Familjen Lövgren med Sven-Åke, Margaretha (Larsson) och sonen Patrik Lövgren skördat stora framgångar.  Sven-Åke gjorde en repris på Kjell Alm och tog sitt första SM-guld på Stockholm stadion 1963, det blev däremellan mängder med silver/brons på 100m, 200m & 4x100m innan andra guldet togs på hemmaplan på då 10-åriga Malmö stadion via att Heleneholm tog guld på 4x100m. Stafett blev ett signum för Sven-Åke och han ledde senare vidare verksamheten framgångsrikt på ledarnivå där det blev över 34 år. I Heleneholms 50 års jubileum skrift går han under namnet ”Den meste Heleneholmaren” och det är inte svårt att förstå varför.

Margareta var redan som ung snabb och sprang vid 16-års ålder på 12,2. Hon var en av de som så småningom visade vägen för andra, att lilla Heleneholm kunde utmana MAI. Hon tog sitt första SM-guld 1971 på 200m och följde sedan upp det med ytterligare tre guld på 100m/200m och innehavare av ett svenskt rekord. Tyvärr kunde karriären och meritlistan blivit än längre om inte skador satt stopp. Som bäst blev det 11.68 på 100m och 24.07 på 200m som 50 år senare fortsatt är klubbrekorden. Margareta gifte sig sedan med ovannämnda Sven-Åke. Med två snabba föräldrar var det kanske inte så konstigt att sonen Patrik Lövgren också skulle ha snabbhet i blodet.

Patrik som var aktiv under 90-talet och början av 00-talet som fick en fin karriär, inte minst på den korta distansen 60m som sprangs inomhus. I denna gren hade han fortsatt det svenska rekordet kvar (tangerat) fram tills år då det slogs av Henrik Larsson, vilket även var Heleneholms sista på seniornivå att slås. Tiden på 100m blev 10.30 och ovanstående tid 6.58 som fortsatt är gällande klubbrekord.

 Patrik vann under karriären 8 SM-guld och deltog även på ett antal stora internationella mästerskap (en del i MAI). En unik familj som satt enorm prägel historiskt på klubben.

Johnny Kroon var medeldistansare som redan vid ung ålder gjorde stora avtryck (t.ex fortfarande innehavare av klubbrekordet på 600m i P11 och satte inofficiellt världsrekord på 1500m för 12-åringar 1972.). Johnny tävlade på hög internationell nivå och 1985 slog han det svenska rekordet på 1500m som skulle stå sig i hela 34 år, på sista tiden som en form av spökrekord där flera löpare var ynka hundradelar ifrån ett antal säsonger. 2019 slog till sist Kalle Berglund rekordet och senare Andreas Almgren. Johnny vann nio SM-guld, ett silver och två brons samt tävlade både på EM och VM (några för MAI). Tiden och klubbrekordet är fortsatt 3:36,49 och idag 5:e bäst i Sverige.

Carina Andersson dotter till en av förenings största ledare (Arne Andersson) var den första kvinnan i Sverige att hoppa över 1.80. 1975 tog hon SM-guld och tog även utöver det några fler SM-medaljer. Som höst blev det 1.84 som än idag är klubbrekordet

Om Johnny Kroon var stjärnan på medeldistans så var Tommy Persson vår stora löparstjärna på längre sträckorna. Han inledde sitt första marathon med att slå svenskt rekord (visade sig senare att banan var för kort för att räknas). Han blev uttagen som 26-åring att löpa OS i Moskva där det blev en 30:onde plats. Kort därpå slog han det nordiska rekordet på 2:11.02 i ett lopp i USA vilket är vårt klubbrekord och står sig fortfarande väldigt högt i listorna bland svenska löpare (7:a genom tiderna), där fem av dessa har kommit senaste åren. Tommy deltog även vid OS i Los Angeles där han tvingades bryta och deltog även i EM i Athen. 1985 vann han erkända Stockholm marathon. Totalt blev det 10 SM-guld varav 1981 tillsammans med två andra Heleneholmare som förgyllde en unik trippel på 10 000m. (silver Hans Segerfeldt och brons Olof Salmi). En världslöpare som satt sin prägel på historien.

Caroline Isgren började träna i Heleneholms IF som 10-åring och kom senare att bli flerfaldig svensk mästare i kula där hon också var första med att nå över 16 meter med 16.03 1988, vilket förbättrades med en cm 1992 och fortsatt är gällande klubbrekord. Till en början var det inte självklart att det skulle bli kula, hon provade på bl.a spjut, diskus och handboll men skada i armen gjorde att hon började fokusera på kula. Totalt blev det 5 SM-guld och flertalet silver mellan 1983 och 1993 och många landskamper i gulblått.

En annan kastare som skördat stora framgångar i klubben innan han gick över till MAI är Jimmy Nordin som på hemmaplan 1999 bärgade sitt första SM-guld. Det blev senare totalt 11 guld och flertalet internationella mästerskap i början av 00-talet. Som längst blev det 19.74 i våra färger som är klubbrekordet. Även Tracey Andersson som tagit en del SM-guld och varit med flertalet gånger i landslaget kastade slägga i föreningen några år i mitten av 00-talet och har fortsatt klubbrekordet på 64.85.

En av våra mest talangfulla sprinterlöpare någonsin är Rikard Rasmusson som tog en silverplats på 400m vid junior-VM i Seoul 1992. Som senior gick karriären kanske inte spikrakt uppåt men det blev fyra SM-guld, ett individuellt i klubben och tre i stafett (med MAI). Hans snabbaste lopp kom från ovanstående VM och blev 46.07 som är klubbrekordet.

Genom åren har vi också haft många duktiga mångkampare där vi dominerade SM under några år i början av 90-talet. Mellan 1990–1996 tog klubben sju raka segrar i tiokampen genom Sten Ekberg x3, Einar Cronstedt x1, Glenn Håkansson x1 och Robert Wärff x2. Även Kristina Wärff (Rosenqvist) tog SM-guld i sjukamp 1992.

Gunnar Nilsson som började i klubben som väldigt ung (se bild) är vår fortfarande aktiva löparveteran som på senare år satt flertalet svenska och nordiska rekord på diverse långdistanser. Hans finaste insatser hittas dock kanske inte på banan utan snarare i verksamheten där han bidrar och bidragit med så mycket andra värden genom åren. En klar lysande stjärna!

En annan veteran som är fortsatt aktiv och haft fina framgångar förr är Carl-Magnus Bergh ”CM” som har två SM-guld från 1975 i bl.a Marathon. Genom åren har han gjort mängder med fina långlopp och hans PB på maraton är från ovanstående SM med 2:17.45 där han under två år tävlade för Solvikingarna.

Under början och mitten av 00-talet hade vi flertalet triathleter bland sverigeeliten i både herr och damklasserna på olika distanser.

Vi har också några aktiva som skördat större framgångar utanför fridrotten. Karl-Erik Nilsson
som då och då stötte kula som omväxling i klubben vann OS-guld i brottning 1948 i London.
Som ung var en av MFFs största spelare i modern tid Markus Rosenberg aktiv i klubben och har ett klubbrekord på 5x60m i P11 från 1993.

Heleneholms IF har även haft vissa framgångar i andra idrotter än de vi ser idag. T. ex har vi tidigare haft en basketsektion, handbollssektion och bordtennissektion som förmodligen är okänt för relativt många.

Summerar vi vår historia finns det mängder av sportsliga framgångar att hitta där ovanstående bara är en bråkdel av dessa. Något som är unikt är att majoriteten har fostrats i Heleneholm sedan de var unga, det är få som blivit ”värvade” som lysande juniorer/seniorer, vilket är ett bevis på hur vår breddverksamhet där alla oavsett ambition från unga år tas hand om får chansen att växa utifrån sina förutsättningar och där några senare blommar ut till nationella toppaktiva. Detta är värden som än idag till stor del lever kvar i vår kultur. En stor anledning till detta kan tänkas vara en stor kontinent bland ledare och att vi sedan klubben grundades 1939 egentligen alltid setts som ”underdogs” i staden även om vi under vissa perioder varit större.

 Vi har alltid byggt vår egen väg och haft en balans mellan att vara en elitförening och en förening som fostrar ungdomar, äldre och finnas till för alla oavsett ambition. I dagsläget är vi i ett läge där vi håller på att bygga upp vår verksamhet från grunden igen likt vi sett många gånger genom vår historia med klubbhjärta och klubbidentitet. Ambitionen inom kommande åren är kanske inte att nå dit vi en gång varit men ta lärdom av vår historia och fortsatta utveckla och fostra våra aktiva så att alla som vill det ska kunna bli så bra som möjligt. Inom en förening finns det många andra världen som väger tyngre än sportsliga framgångar och om inte annat är Heleneholms IF ett tydligt bevis på det. Vi står idag utan större elitaktiva trots det står vi med en stadig verksamhet som bara blir starkare för varje år. Bara att imponeras över vårt förflutna och beundra vår framtid.

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Arrangemang

Det har blivit dags för åttonde delen i serien tillbaka till rötterna mot framtiden. I detta avsnitt blir det återigen mer konkret historia snarare än symboliska ”idrottsvärden”. Övriga delar i serien hittas nedan.

Del 1 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Del 2 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning
Del 3 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro
Del 4 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Gemenskap
Del 5 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Ledare
Del 6 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – CSR
Del 7 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Engagemang

Temat vi ska blicka tillbaka lite på idag har likt föregående ämnen haft stor betydelse för klubben, där vi alltid varit flitigt aktiva och haft gott rykte som i grunden ser liknande ut idag som förr trots att tiderna förändrats, våra arrangemang! Nedan kommer lite kort historisk beskrivning om några av de arrangemang vi haft genom åren där en del utvecklas något mer. En del av dessa existerar än idag medan många har bytts ut mot liknande eller också försvunnit helt. Tydligt är att vi skapat goda sportsliga förutsättningar i Malmöregionen och underhållit flertalet generationer med våra olika tävlingar. Främst tack vare väldigt fina tävlingsledare, tävlingsorganisatörer och volontärer som mött de tävlande.

Vi börjar med det loppet som är aktuellt i helgen, klassiska terrängloppet Yddingeloppet som numera arrangeras i Bokskogen. Detta är ett av Sydsveriges äldsta lopp med en väldigt lång och spektakulär historia bakom sig där det i år arrangeras för 57: onde gången. Många minnen och stora löpare har därmed passerats sedan loppet hade sin premiär 3 december 1967 arrangerat av dåvarande Orienteringssektionen. Vid första upplagan startade blott 30 löpare och första segraren blev Jan Hansson. Från början hette loppet ”Yddingen runt” och arrangerades vid Enighetshusen för att två år senare flytta till Hemvärnets Yddingeläger vid Holmeja. Loppet gick på denna tid runt Yddingesjön. Det var inte förrän flera år senare som loppet flyttades till dagens startplats på Torup och fick namnet Yddingeloppet. Numera brukar omkring 1200–1500 delta på detta anrika lopp som vi är stolta att arrangera. Vi ser fram emot en ytterligare fin tävlingshelg i Bokskogen!

Heleneholm var tidigt en föregångare i landet, 1953 arrangerade vi Sveriges första inomhusgala på MFF-stadion (nuvarande fair-play stadion) där inbjudan syns på upplagd bild. Dåvarande eller kommande höjdhopps världsstjärnor ”Svängsta” Svensson, Arne Ljungkvist och Bengt Nilsson fanns med och tävlade. (Källa: Heleneholms IF Jubileumskrift 50 år).

Under ett antal år var vi med och arrangerade Påga/tösamilen som är grunden till det som senare blivit populära stadsloppet ”Lundaloppet” som IFK Lund numera ensamt arrangerar under våren.

Vi var länge en flitig arrangör av stafetter i ”parkmiljö”. Parkstafetten var en stor klubbtävling för löpare i Beijerspark som innebar stor prestige mellan flertalet friidrottsklubbar. Företagsstafetten var ett liknande arrangemang tillsammans med basketklubben Malbas där företag sprang olika sträckor runt en bana i Pildammsparken. Båda två var väldigt uppskattade arrangemang på sin tid som tyvärr lades ner. Ett saknat inslag som skulle stuckit ut i dagens arrangemangskalender och som skulle kunna vara intressant att på sikt försöka återstarta i någon form.    

I samband med Malmöfestivalen arrangerade vi ett stort motionslopp som kallades ”Löparfestivalen” som sprangs strax utanför Festivalområdet. Loppet lades ner i början av 00-talet. Ungefär vid samma tid lades ett annat uppskattat motionslopp för barn ner i Folkets park där det sprangs ett varv i parken på ca 1-1,5km bredvid dåvarande karuseller som fanns här då. Till en början hette loppet ”Dumleloppet” då Dumle var med och sponsrade men fick sedan passande namnet ”Karuselloppet”.

1995 gjorde det lopp som idag är klubbens viktigaste motionslopp för ekonomin entré när Blodomloppet arrangerades för första gången med syfte att uppmärksamma blodgivning och hälsa. Loppet har växt år efter år och har haft sin främsta deltagarperiod i mitten av 10-talet. Under stora delar av loppets historia har loppet utgått från Heleneholms IP och vidare ut i stadsområdet Fosie men 2013 flyttades loppet till Bulltofta rekreationsområde i ett försök att ge bättre förutsättningar att växa ytterligare. Idag har loppet runt 5000 deltagare och vi siktar på att komma tillbaka till ”guldåren” innan pandemin där över 7000 deltog. Även Lilla Blodomloppet för de allra yngsta löparna ingår också i arrangemanget. Bulltofta var redan tidigare bekant för föreningen genom ”Tjejgåing” som arrangerades här innan det lades ner.

Under slutet av 90-talet och första decenniet av detta sekel arrangerades det flitigt en intern friidrottstävling för våra alla minsta i form av en trekamp som var som en jättelång mångkamp som höll på över flera tillfällen. Ett bra och fint sätt att skola in barnen i tävlingsvanor och skapa klubbkänsla. Namnet på arrangemanget var HIF-cupen. Idag finns liknande arrangemang om än inte lika intensivt i form av Heleneholmsspelen.

Sedan flera år tillbaka har klubben inlett nyårsaftonen för många i staden med ett motionslopp på förmiddagen runt Pildammsparken kallat Sylvesterloppet. Ett uppskattat och ganska enkelt arrangerat lopp där vi i år kommer behöva hjälp med personer som vill driva detta fina lopp vidare för att inte riskera att det ska behöva läggas ner. Kontakta gärna klubben vid intresse om man skulle vilja driva detta i någon form.

I Mitten på 10-talet gjorde Malmö Triathlon debut i centrala Malmö där Heleneholms Tri-team var en viktig delarrangör. Tanken var att ett EM skulle gått i Malmö under 2020 men likt mycket annat fick arrangemanget tyvärr ställas in p.g.a. covid. Loppet har ännu inte kommit tillbaka sedan denna period, återstår att se om det blir så!

Debut vid ungefär samma tidpunkt gjorde även Varvetmilen (Göteborgsvarvet) som idag blivit ett uppskattat millopp på vårkanten inför Göteborgsvarvet. Loppet ingick till en början i Heleneholms marathon/halvmarathon som gick runt Fosie men 2020 lades dessa ner och numera står Varvetmilen på egna ben.

2019 arrangerade vi ett motionslopp på Ribban för Malmö stad under SM-veckan som denna sommar gick i Malmö. Speciellt med loppet var att det gick i kvällsskymningen och premiäråret blev väldigt lyckat där löparna fick springa i en fantastisk solnedgång, passande hade loppet namnet ”Sunset Run”. Planerna var att fortsätta arrangemanget men pandemin ville även här annat, återstår att se om vi kan bygga upp detta magiska lopp igen.

Sedan Atleticum byggdes 1992 har vi varit flitig arrangör av inomhustävlingar. Sedan flera år är Julchansen, Atleticumsspelen och Pallasspelen där vi är delarrangör våra tre återkommande. För den som inte känner till Julchansen hette den från början ”Sista chansen”, där tanken var att ge alla en sista chans att tävla i sin åldersklass. Tyvärr ville svenska friidrottsförbundet annat 2017 där tävlingen skulle ingå i kommande inomhussäsong år vilket gjorde att syftet blev tvärtom, en första chans att tävla i sin nya åldersklass. Då tävlingen ligger relativt nära jul fick namnet därmed bli ”Jul-chansen”.

En stor del av rekryteringsbasen historiskt har kommit genom skolorna. Vi har stått som arrangör för flertalet skoltävlingar där dessa bl.a. kommit ifrån såsom Mjölkkannan, Fosiemästerskapen & Oxiemästerskapen.  

Utöver alla återkommande arrangemang har klubben vid flertalet tillfällen stått som arrangör för våra största och finaste tävlingar i landet. Stora friidrotts-SM har arrangerats vid ett antal tillfällen både inne- och utomhus, senast 2009 på Malmö stadion tillsammans med MAI och Pallas. Likaså har junior och USM arrangerats flitigt där senaste mästerskapet var 2016 vid USM i Vellinge där vi var medarrangör tillsammans med IFK Finish och IK Pallas.
 
Som ni ser ovan har Heleneholms IF en anrik historia med mängder av fina arrangemang och detta är bara en bråkdel av alla arrangemang som existerat genom åren. Allt har byggts upp till stor del tack vare engagerade medlemmar som vi lyfte och hyllade i förra veckans avsnitt. Utan er/dessa skulle vi aldrig kunna hålla en sådan hög nivå under så många år.
 
Trots att vi de senaste åren varit den mindre klubben i staden har vi fortsatt varit en föregångare när det kommer till att bygga skickliga arrangemang, detta är något som vi inte bör glömma bort och ska vara väldigt stolta över. I Heleneholm finns en speciell familjär kultur där man sluter upp för varandra och är med och bidrar för att skapa ett så bra arrangemang som möjligt. Bakom varje arrangemang finns en eller flera ledare som håller i taktpinnen.  Det finns här ett fint arv bland tävlingsledare/organiserade personer där kunskap och erfarenheter går vidare till den som tar över stafettpinnen, vilket gör att arrangemangen fortsatt kan hålla samma höga klass trots att ansvariga naturligt byts ut då och då. Hur framtiden ser ut på denna front vet vi inte men garanterat kommer en del av våra arrangemang att bytas ut, en del att fortsätta och förhoppningsvis en del nya att uppstå, för arrangemang ligger i symbios med föreningsidrott.

Tillbaka till rötterna mot framtiden – Gemenskap

Fredag igen och dags för fjärde temat under serien ”Tillbaka till rötterna mot framtiden”. Denna gång lyfts ett viktigt värde som på ett eller annat sätt alltid funnits närvarande i olika utsträckningar, gemenskap.

Övriga delar från tidigare fredagar hittas här:
Del 1 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Klubbkläder
Del 2 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Idrottsanläggning
Del 3 – Tillbaka till rötterna mot framtiden – Framtidstro

Friidrott och triathlon som primärt är de idrotter vår verksamhet består utav är båda individuella idrotter där individen står mer i fokus än i en lagidrott. En del älskar att kunna styra prestationen själv utan att vara beroende av andra medan somliga föredrar att vara en del av ett team och dra nytta av varandras styrkor. I en individuell idrott kan det tänkas att det är lätt att känna sig ensam då och då även om man ingår i en stark träningsgrupp. En aktiv som tävlar kan inte direkt luta sig tillbaka mot att någon annan ska göra jobbet utan det är en ständig mental kamp mot sig själv att orka farten, hoppa över höga ribban, kasta längre, klara cykelbacken osv. Detta gäller även till viss del under träning där strävan efter att vilja bli bättre än sitt tidigare jag ofta är närvarande. För att trivas i en sådan miljö och samtidigt se möjligheter framför hinder är det viktigt att det därför finns en stark känsla av klubbtillhörighet, laganda och gemenskap som gör resan så mycket mer givande och rolig.

En starkare gemenskap och känsla av tillhörighet skapar trots individuell idrott ett form av lag i varje träningsgrupp, som på ett eller annat sätt står enade bakom vår sköld och våra färger för att göra bland det viktigaste du kan göra i en idrottsförening, stötta och heja på en lagkamrat, som tillsammans bidrar till en bättre klubb. Historiskt kan vi nog bara föreställa oss hur många vänskapsband som har skapats genom klubben sedan vi grundades 1939. Förmodligen har de flesta som läser detta inlägg och idrottat i föreningen någon vänskap som började här som än idag består. Idrotten är en fin mötesplats där både hälsa och vänskap får chans att utvecklas!
 
Heleneholms IF beskrivs ofta både ute och inifrån som en familjär välkommande idrottsförening som tar hand om varandra och alla blir sedda oavsett prestation. Vi är i grunden en breddförening snarare än fokus på elit. Bredden mot toppen var länge en känd slogan som föreningen utgick ifrån som inte används idag men på ett fint sätt ändå beskriver idealen som styrt en gång i tiden och värden som än idag naturligt lever kvar i vår förening. Även om vi är och har varit en stor förening har vi nästan alltid haft nära band mellan våra olika grupper och tränare, vilket är en av föreningens främsta styrkor. Detta var en av fördelarna vi drog nytta av när vi 2016–2017 började bygga om vår verksamhet från grunden igen som vi nämnde i förra veckans inslag. Även om många aktiva försvann fanns tränarstommen kvar och vi började samarbeta närmre för att bygga upp enklare broar mellan grupperna. En välkommande miljö där det finns en röd tråd skapar ett klimat av trygghet, glädje, utveckling och gemenskap som tillsammans stärker klubbidentiteten och vänskapsband. Sportsligt når vi bättre, gruppmässigt blir vi en starkare ”familj” och som också stärker den sociala individen. På bidrar det ofta till att verksamheten växer, vilket nu är fallet. Likadant går det åt andra hållet, en svag gemenskap gör naturligt att verksamheten snabbt krymper.

Denna gång vill vi lyfta ett trevligt exempel på en tradition som skapats senaste åren bland triathleterna på hur gemenskap stärkts i föreningen i en av de mest extrema individuella prestationerna som en triathlet kan göra, nämligen Ironman (simma ca 3,86 km, cykla ca 18 km & springa ett marathon). Under sommarhalvåret brukar det arrangeras två triathlon tävlingar i Danmark, en halv Ironman i Helsingör och en full Ironman i Köpenhamn i slutet av augusti där flertalet aktiva brukar delta. Även om den aktiva länge kämpar ensam mot sig själv mot långa distanserna är dem aldrig indirekt ensamma. Varje år tar sig flertalet klubbmedlemmar över för att agera hejarklack och stötta sina klubbkamrater att ta sig över mållinjen, inte för att det finns någon i klubben som säger det utan för att de vill och det om något beskriver fint vilken gemenskap det finns inom idrotten generellt och även i vår förening. Här finns även inslag utanför idrotten där ett större gäng samlas någon gång per år för en bryggpizza efter att ha simmat tillsammans.  

Vi ser att liknande exempel i andra delar av verksamheten som växer sig starkare i takt med att verksamheten växer. Klubbkompisar är med stor sannolikhet den största faktorn för att aktiva väljer att stanna kvar i föreningen och också en viktig del för att på sikt nå sportsliga framgångar. En kultur att bygga vidare och vidareutveckla på där nog också finns mycket att lära från de stora lagidrotterna gällande hur supporterkultur/gemenskap kan utvecklas som kommit en bra bit längre på denna punkt.

Hur framtiden ser ut att svårt att säga om. Idag är det lättare att skapa lösare nätverk och gemenskap via olika sociala plattformar vilket kan ha både för- och nackdelar. Kommunikationen blir mer direkt och sannolikt än mer på gruppnivå snarare än klubbnivå och därtill ner på aktivnivå. Finns det en god struktur går det att utnyttja men viss fara kan också finnas på klubbnivå.

Även om det är kul när verksamheten växer finns det alltid en fara med att växa för snabbt. Det är viktigt att vi fortsatt kan bibehålla och förädla de värden som byggt upp vår förening och inte sväva iväg eller tappa kontrollen framöver. I slutändan skapas och utvecklas större övergripande gemenskap främst genom engagemang och inbjudande till delaktighet bland alla styrande nivåer (styrelse, kansli, ledare, föräldrar och aktiva). Det är på så sätt viktigt att det finns en övergripande röd tråd, ett öppet klimat och fortsatt djupt samarbete i och mellan grupperna om vi ska fortsätta vara det Heleneholm som vi historiskt varit.


Tävlingshelgen

Det tävlades på många ställen runt om i landet och utanför landet i helgen

Hildesborgsloppet, 7,3 km
Barbro Liljequist K65 40:56
Mats Nilsson M50 32:27
Jörgen Holmqvist M55 33:07
Lars-Erik Skans M55 36:51
Håkan Torstensson M60 35:43
Magnus Bergh M70 46:10
Gunnar Sterner M75 41:15

Stockholm Marathon
Linus Eckerbom 3:34:49
Jesper Isaksson 3:42:06
Peter Karlström 3:43:11
Lis Örnhed 3:54:02  

Ironman Hamburg
Jenny Rosenberg 11:14:12

#hildesborgsloppet
#stockholmarathon
#ironmanhamburg

SM och SKM 10 km Landsväg

I helgen var det SM och SKM 10 km landsväg i Ystad.

Vi hade flera fina prestationer

M
Linus Eckerbom 36:08,5
M50
Rickard Andersson 37:13,2
M55
Jörgen Holmqvist 43:13,2
K35
Anna Isaksson 44:41,2 SKM Guld
K45
Marina Stoltz 39:09,6 SM Brons, SKM Silver
K65
Barbro Liljequist 53:25,2 SM Brons, SKM Brons